Såg en video häromdagen där en tjej spånade om just varför så många "gamla" spelare slutat spela SSO. Hon berättade att det att största skälet till att vi, gamla spelare, slutat spela är för att vi helt enkelt växt upp. Missförstå nu inte hennes ordval "växt upp", för det kan ju ge en rätt så negativ klang. Att folk växt upp, menas bara med att folk har fått andra prioriteringar i livet. Man kanske numera har jobb, studier och olika förhållande ute i livet som tar upp mycket tid. Då finns inte längre tiden eller behovet för att spendera +5 timmar om dagen till att spela ett virtuellt hästsspel på en datorskärm. Men såklart finns ju också den aspekten att vi alla har blivit äldre, vi som spelade var såklart i olika åldrar men majoriteten av oss var runt 12-15 år gamla åren 2013-2014.

Dessutom är det ju så med det mesta i livet att saker och ting kommer och går, hur tråkigt det än låter. Många tröttnade på spelet, av diverse anledningar, och det är bara så det är. 

 

Har faktiskt själv funderat på om de nya spelarna idag upplever SSO på det sättet som många av oss f.d.-spelare gjorde. För oss var spelet en helt underbar plattform, en plats fylld av vänskap, intriger och spänning. Det bästa som fanns om dagarna var såklart att logga in i spelet. Spelet gav oss den här pirrande känslan som knappt går att sätta fingret på. Vi var som "förälskade" i SSO, både på ett underbart men kanske också på ett sätt som inte var lika bra för oss. För spelet blev för många ett beroende (precis som man kan bli när man är förälskad i någon/något) och inskränkte oss från det verkliga livet. Spelet blev liksom som det verkliga livet, det man la mest tid och energi på, medans verkligheten någonstans hamnade i bakgrunden som ett dåligt fritidsintresse. 

 

Hela SSO-tiden känns bitterljuv nu när man blickar tillbaka på den. På ett sätt kan man ju sakna den, fast innerst inne vet jag att den tiden är långt förgången och den kommer jag tyvärr aldrig få uppleva igen.